Stabilt TAIF vann i premiären

Dags äntligen för spel om poäng för TAIF och premiären spelades i Halmstad denna måndag, en match där TAIF mönstrade fullt lag och ställde Victor Johnson mellan stolparna. Nu skulle vi få se: vad betydde den fina försäsong man haft?

Period 1

Första perioden spelas i ett ganska högt tempo, men spelet är ganska hafsigt, framförallt i båda försvaren, som inte riktigt är med på vad motståndarnas anfall har för sig. Särskilt i slottet och nära respektive målvakt, det är nämligen där det mesta händer i inledningsperioden.

Det är Halmstad som är vassast till att börja med och det är faktiskt nära hemmaledning redan i första bytet. Men TAIF spelar upp sig eftersom och efter tre och en halv minut sliter Hampus Andréen ut pucken från försvarszonen och kommer loss med Eric Gustafsson med sig fram i ett två-mot-noll läge. Passningen blir perfekt och Eric kan raka in säsongens första seriemål till 0-1.

Spelet fortsätter sen i lite samma anda, det är bud på flera mål åt båda håll, bland annat har TAIF en puck i ribban från backplats. Efter 11.44 får TAIF testa att spela powerplay och Sebastian Ottosson, som ju har mycket spel i benen efter sin säsong i Australien över sommaren, får först en chans som han skjuter i magen på hemmakeeper Adam Ohre. Men andra chansen bommar han inte och han får stå där och ladda trots att Hammers borde sett vad det riskerade att lämna honom i slottet. 0-2 efter 13.28, mycket snyggt.

Bara ett tjugotal sekunder senare åker Filip Petersson ut 5 plus game för en knätackling som inte är särskilt snygg, han hamnar lite på efterkälken i en vändning och så är det kört. Det blir faktiskt reducerat omgående, där Hammers kör en variant där en forward står bakom mål och söker en diagonal rakt in genom målgården för passning mot ett hörn som då blir helt öppet. Nu är det inte just så som 1-2 kommer till, men ni skall veta att de försöker med den varianten ett flertal gånger under de 4.30 som sedan återstår. Men TAIF klarar ändå, trots att det är bra nära kvittering ett par gånger, av underläget bra. Och med fem man igen med minuten kvar drar man upp tempot igen och får då en ny utvisning med sig, helt korrekt dömt, för boarding. Ett par fina avslut hinner man med där innan hesa Fredrik tjuter för paus.

Period 2

I andra perioden är TAIF det bättre laget, ganska klart, så länge man är lika många på banan, eller fler. Man har tid kvar på powerplayet från första och har en dunderchans direkt till 1-3, men det målet kommer en bit in i perioden istället, detta efter att man först haft chansen igen med en man mer och spelat hyfsat i den spelformen. Den utökade ledningen står Marcus Schelin för, när han är helt ren framför mål efter att alla Hammers-spelare följt Anders Skoog med blicken för att se var han skall ta vägen med allt snurrande i anfallszonen. Naivt försvarsspel av hemmalaget, helt enkelt.

Sen börjar cirkus Hiljanen – eller, det kanske inte är något egentligt fel på domsluten, men mycket spel 5/5 blir det ju inte den här perioden. TAIF’s boxplay är oerhört märkligt: man backar ihop så mycket man kan och ger således hemmalaget enorma ytor. Bäst att använda dem för avslut är Jonas Blidby som väl har 7-8 skott från Johnsons högra sida och honom hittar lagkompisarna hela tiden. Och varje gång är det sjukt farligt.

Efter att man klarat av några utvisningar trots att man ger Hammers alla chanser i världen att komma in i matchen med det där boxplayet, så är man i alla fall fem man igen och linan med Rapp-Nilsson-Jigmalm fullständigt kör sönder Hammers med sin forechecking, mycket underhållande. Men det är linan med Schelin som är framme igen när det blir 1-4. Bremer har pucken ute vid sargen och stångas, han ser att Schelin står ren ett par meter in mot mål och densamme drar i stort sett till direkt på pass – rakt upp i krysset!

Sen åker först Robin Johansson ut för roughing – med resultatet att den där Blidby äntligen får till träffen, men det är först efter att den turligt studsat till honom efter täckt skott av en TAIF-spelare. 2-4 alltså. Och i den sekvensen säger väl Adam Johansson något dumt, varpå han åker på 2+10. Inte smart i det läget i matchen. Och där drar Blidy förstås till från höger igen – i stolpen! Närmre än så kommer man inte och istället får TAIF en utvisning med sig i slutet av perioden. Mycket märklig period, helt klart. Men rätt kul också.

Period 3

Sista perioden inleds därför med en minuts powerplay för TAIF och just den spelformen skulle hela perioden handla om faktiskt. Jag vet inte vad Hiljanen hade för ingång till sin premiär, men att visa att han kan döma ut spelare, det var det säkert han fokuserade mest på. Ett tag satt fyra(!) TAIF-spelare utvisade samtidigt. Något vidare spel blev det inte i perioden, men TAIF fick i alla fall träna boxplay och gjorde det med bravur, nåt mål mer släppte man inte in med färre spelare på isen. Det föll dock ett mål åt vardera håll i sista perioden. Hampus Andréen assisterade för andra gången denna kväll Eric Gustafsson mycket vackert över hela anfallszon till 2-5 och med knappa minuten kvar fick sedan hemmalaget in en reduceringspuck till. 3-5 slutade det således och det var helt rättvist, TAIF var klart bättre i alla delar och hade en mycket högre fart än Hammers, som också gjorde mycket fler misstag.

Bäst i TAIF tycker jag att Anders Skoog, Hampus Andréen och Marcus Schelin var – men Victor Johnson skall också nämnas för en väldigt stabil insats mellan stolparna.

Redan på onsdag är det nu hemmapremiär, då HC Dalen kommer på besök i Stiga arena! Då blir det väl fler än de dryga 600 som kom till Sannarpshallen den här måndagskvällen?

Skribent

Joakim Forsemalm